...det har aldrig varit min grej

Hej och välkommen till mitt första blogginlägg (inte bara här, utan någonsin)!

Detta inlägg är riktat till Östgoten som ett direkt svar på hans nedlåtande kommentarer i sitt senaste inlägg och ämnar redogöra för mitt val av signatur.

Att välja rätt - för det är just "rätt" - signatur, det vill säga ha förmågan att i ett ord sammanfatta hela sin personlighet och karaktär med en twist är som att göra en snygg entré eller att komma precis helt rätt klädd till en maskerad - det har aldrig varit min grej.

Jag minns till exempel när jag för ett år sedan fick för mig att själv fixa maskeradkostym till ett party. Efter att febrilt ha letat runt i min garderob efter passande plagg fick jag idén att jag skulle gå som bakterie (se bild längst ner). Mina sanna vänner varnade mig för eventuella eftereffekter och jag valde att istället bruka några gamla militärplagg som en kompis erbjöd mig. I min naiva fantasi bestämde jag mig därför att gå som - just det - kameleont! Inte helt oväntat gick inte detta budskap fram, utan blev istället hela kvällen nerstirrad av människor som undrade vad fan det fanns en miljöskadad värnpliktig på festen för. Det blev inte bättre senare på kvällen då det bestämdes att alla skulle röra sig från festen och gå in till stan för att fortsätta förödmjukandet där. Efter några kommentar från helt okända människor att jag åtminstone för en kväll borde släppa militärlivet gick jag ensam hem i natten med mina sletna militärbrallor och grönmålade ansikte.

Man kan tro att en händelse som ovan avskräcker en normalt funtad människa att delta i flera maskeradfester. Om jag är normalt funtad eller inte låter jag vara osagt, men jag bestämde mig för att ge det ett försök till (ett sista). Denna gång stod Växjö som värd, där min vän (på fyllan nemesis) Mario hade anordnat en fest i sin egen ära.

Med hjälp av flertalet bandagerullar från min kära vän Apoteket skulle jag transformera mig till mumie - vilken grej! Det visade sig dock ganska snart att jag inte hade tillräckligt med bandage för att täcka hela kroppen. Sagt och gjort, här krävdes en förvandling - och det snabbt! Tobias, min vapendragare på förfesten som rullat bandagen runt min uppspelta kropp, hade ett par playboy-öron liggandes i sin byrålåda (varför?). Jag tänkte: Bandage + kaninöron =...

...Michael Jackson! Killen har ju opererat sig och är outtalad pedofil - klockrent! Vet inte om det var mitt dåliga sinne för människokännedom eller halv litern jägern som fick mig att tro att budskapet skulle gå fram. Utfallet blev i praktiken detsamma som i Karlskrona, även om människor denna gång var snälla nog att le åt mina förklaring; "...låt idioten hållas".

Så du ser Jakob, mitt val av namn är föga förvånande. Faktiskt, vill jag hävda att mitt val av signatur definerar mig ganska väl som person och fortsätter att följa den röda tråd jag har lagt ut i mitt liv.

Jag väljer att bespara mig själv (förödmjukelsen) samt eventuella läsare (*handflata i pannan*) från tanken bakom min signatur. Sagt och gjort är min entré nu gjord och jag kan göra det jag gör bäst - slå från underläge!

//ÖstOHögt